Enligt bloggtoppen.se har jag runt åttio unika bloggbesökare varje dag. Det är jag stolt, nöjd och förvånad över.
Camilla Läckberg har 1600. Och hon kan inte ens stava till Tallinn.
tisdag 11 september 2007
Raderat inlägg
Jag fick dåligt samvete. Kunde knappt äta. Det var ett uddlöst och obefogat personangrepp.
Nöjer mig med att säga att David Bexelius är en mysig kille. Eller det verkar som så iallafall. Jag kan ju inte veta. Känner ju inte killen.
Nu ska jag hålla käft.
Nöjer mig med att säga att David Bexelius är en mysig kille. Eller det verkar som så iallafall. Jag kan ju inte veta. Känner ju inte killen.
Nu ska jag hålla käft.
måndag 10 september 2007
För mycket analys och vetenskap gör skönlitteraturen lika tråkig som fysik
"Den betydelse som strukturalismen söker i en text, kan grovt reduceras till ett system av motsatta par, komplementära storheter och paralleller. För strukturalisterna är med andra ord en spade inte en spade, utan som arbetsredskap snarast motsatsen till datamaskinen."
Funderar på kriminalgenren
Tror jag ska skriva en kriminalroman. Som ett sidoprojekt. Bara för att testa.
Den ska utspela sig i en studentkorridor. Jag tror det kan vara den ultimata deckarmiljön, och vad jag vet har det inte gjorts förut. Romanen ska var utformad litegrann som Agatha Christies "Tio små negerpojkar" (som numer faktiskt heter "Och så var det bara en"). Genomsyrad av samma klaustrofobiska skräck bland korridorens inneboende som bland gästerna på Negerön när de inser att mördaren måste vara en av dem. Och samma ingående beskrivning av personerna och deras möjliga motiv till mordet, så att läsningen blir ungefär som ett parti Cluedo.
Jag har redan min mördare, motiv och mordvapen. Jag har även snickrat ihop perfekta studentkaraktärer för varje rum i korridoren. Alla potentiella mördare. Nu ska jag bara skriva ihop skiten.
Den ska utspela sig i en studentkorridor. Jag tror det kan vara den ultimata deckarmiljön, och vad jag vet har det inte gjorts förut. Romanen ska var utformad litegrann som Agatha Christies "Tio små negerpojkar" (som numer faktiskt heter "Och så var det bara en"). Genomsyrad av samma klaustrofobiska skräck bland korridorens inneboende som bland gästerna på Negerön när de inser att mördaren måste vara en av dem. Och samma ingående beskrivning av personerna och deras möjliga motiv till mordet, så att läsningen blir ungefär som ett parti Cluedo.
Jag har redan min mördare, motiv och mordvapen. Jag har även snickrat ihop perfekta studentkaraktärer för varje rum i korridoren. Alla potentiella mördare. Nu ska jag bara skriva ihop skiten.
Jag kan knappt vänta på att få komma ut i arbetslivet!
Jag förstår inte vad de gnäller över. Dödshot ger ju bara lite krydda till vardagen.
söndag 9 september 2007
Plötsligt händer det!
Man sitter där i farfars fåtölj. Sent en söndag kväll. Timmarna innan en ny vecka. Sopranos är slut och ångesten kryper sakta fram.
Då händer det.
Solen lyser in i en gammal lagerlokal och där i en ring på golvet står George Harrison, Jeff Lynne, Roy Orbison, Bob Dylan och Tom Petty. SVT levererar gladrockdängan "Handle With Care" med supergruppen The Traveling Wilburys . Man blir aldeles varm. Nu klarar jag allt.
Kul grej det där med The Traveling Wilburys. Fem rocklegender som går ihop och spelar in ett par låtar bara för skoj skull. Ungefär som fem barn som startar en egen klubb och ger sig själv nya namn. För de gjorde de verkligen: Harrison - Nelson, Lynne - Otis, Roy - Pancho, Petty - Charlie T, Dylan - Lucky. Alla med efternamnet Wilbury (yngstingen Petty fick tillägget JR).
Då händer det.
Solen lyser in i en gammal lagerlokal och där i en ring på golvet står George Harrison, Jeff Lynne, Roy Orbison, Bob Dylan och Tom Petty. SVT levererar gladrockdängan "Handle With Care" med supergruppen The Traveling Wilburys . Man blir aldeles varm. Nu klarar jag allt.
Kul grej det där med The Traveling Wilburys. Fem rocklegender som går ihop och spelar in ett par låtar bara för skoj skull. Ungefär som fem barn som startar en egen klubb och ger sig själv nya namn. För de gjorde de verkligen: Harrison - Nelson, Lynne - Otis, Roy - Pancho, Petty - Charlie T, Dylan - Lucky. Alla med efternamnet Wilbury (yngstingen Petty fick tillägget JR).
Antar utmaningen
Har egentligen lite svårt för såna här listor. Men Sofia utmanade mig och man vill ju inte bli tagen för en fegis. Så låt oss dansa; här kommer åtta blottande trivialiteter om Trivialias skapare:
1. Jag är duktig på att jonglera med en fotboll. 200 gånger är inget problem. Jag tackar min granne Nenne för denna talang. Han stod med huvudet över häcken och gav mig beröm och sa att jag borde försöka med båda fötterna, inte bara högern. Sedan den dagen har jag gjort det.
2. Jag har svårt för människor i uniform. Kan inte riktigt ta dem på allvar. Och jag skäms för att leva i en värld där uniformsmänniskor behövs.
3. Jag har gråtit framför teven två gånger: När Luleå Hockey tog SM-guld, och efter sista avsnittet av "The Fresh Prince In Bel-Air". (Gångerna jag gråtit framför stereon är otaligt fler.)
4. Jag retar ofta min syster, på ett skämtsamt sätt. Men varje gång jag säger "vad illa det luktar, har du skitit på dig?" eller något liknande, så betyder det egentligen: "jag gillar dig, du gör mig stolt och glad, och du är en av de absolut viktigaste personerna i mitt liv." Men det vågar jag ju inte säga.
5. Jag anser mig själv vara drogliberal men är ändå för feg för att testa när det väl kommer till kritan.
6. Jag kan känna ett våldsamt och ohälsosamt förakt för personer med dålig musik- och filmsmak. Jag kan känna att jag är en bättre människa än dem. Uppskattar man inte Neil Young, Leonard Cohen och Bob Dylan eller filmer som "Sideways", "The Station Agent" och "Annie Hall" så är det något som fattas. Så är det bara. Det finns inte ens utrymme för diskussion.
7. Jag tror inte på Gud. Inte någon av dem. Inte ens litegrann. Jag tycker all form av Gudstro är en förminskning av människan och mänskligheten. Nästan ett hån.
8. Den här bloggen är bara ett sätt för mig att låtsas vara viktigare än vad jag egentligen är. Ett sätt att hävda mig. Ungefär som att gå klädd i studentoverall eller att skaffa hund.
(Alla som läser detta får gärna göra samma sak. Skriva 8 fakta/vanor om er själva. Antingen i er egen blogg eller i kommentatorsfältet på denna. Självavslöjande är roligt. Hur ska vi annars lära känna varandra?)
1. Jag är duktig på att jonglera med en fotboll. 200 gånger är inget problem. Jag tackar min granne Nenne för denna talang. Han stod med huvudet över häcken och gav mig beröm och sa att jag borde försöka med båda fötterna, inte bara högern. Sedan den dagen har jag gjort det.
2. Jag har svårt för människor i uniform. Kan inte riktigt ta dem på allvar. Och jag skäms för att leva i en värld där uniformsmänniskor behövs.
3. Jag har gråtit framför teven två gånger: När Luleå Hockey tog SM-guld, och efter sista avsnittet av "The Fresh Prince In Bel-Air". (Gångerna jag gråtit framför stereon är otaligt fler.)
4. Jag retar ofta min syster, på ett skämtsamt sätt. Men varje gång jag säger "vad illa det luktar, har du skitit på dig?" eller något liknande, så betyder det egentligen: "jag gillar dig, du gör mig stolt och glad, och du är en av de absolut viktigaste personerna i mitt liv." Men det vågar jag ju inte säga.
5. Jag anser mig själv vara drogliberal men är ändå för feg för att testa när det väl kommer till kritan.
6. Jag kan känna ett våldsamt och ohälsosamt förakt för personer med dålig musik- och filmsmak. Jag kan känna att jag är en bättre människa än dem. Uppskattar man inte Neil Young, Leonard Cohen och Bob Dylan eller filmer som "Sideways", "The Station Agent" och "Annie Hall" så är det något som fattas. Så är det bara. Det finns inte ens utrymme för diskussion.
7. Jag tror inte på Gud. Inte någon av dem. Inte ens litegrann. Jag tycker all form av Gudstro är en förminskning av människan och mänskligheten. Nästan ett hån.
8. Den här bloggen är bara ett sätt för mig att låtsas vara viktigare än vad jag egentligen är. Ett sätt att hävda mig. Ungefär som att gå klädd i studentoverall eller att skaffa hund.
(Alla som läser detta får gärna göra samma sak. Skriva 8 fakta/vanor om er själva. Antingen i er egen blogg eller i kommentatorsfältet på denna. Självavslöjande är roligt. Hur ska vi annars lära känna varandra?)
Landslaget och deras musik
Igår när vi kolla på fotboll så satt jag och Christer och försökte pricka in spelarnas musiksmak. Eftersom det är svenska landslaget spekulerade vi bara i svensk musik. Såhär såg startelvan ut, tillsammans med deras favoritskiva:
Andreas Isaksson
Kent - Isola
Mikael Nilsson
Eldkvarn - Tempel av alkohol
Petter Hansson
Gyllene Tider - Puls
Olof Mellberg
Hel - Blodspår
Erik Edman
Sator - Headquake
Niclas Alexandersson
Peter Jöback - Jag kommer hem igen till jul
Anders Svensson
Mora Träsk - Kaviar, Sånglekar & Tigerjakt
Tobias Linderoth
Hilding Rosenberg - Johannes Uppenbarelse
Christian Wilhelmsson
E-Type - Made in Sweden
Johan Elmander
Rebecka Törnqvist - Good Thing
Zlatan Ibrahimovic
Timbuktu - Alla vill till himmelen men ingen vill dö
Andreas Isaksson
Kent - Isola
Mikael Nilsson
Eldkvarn - Tempel av alkohol
Petter Hansson
Gyllene Tider - Puls
Olof Mellberg
Hel - Blodspår
Erik Edman
Sator - Headquake
Niclas Alexandersson
Peter Jöback - Jag kommer hem igen till jul
Anders Svensson
Mora Träsk - Kaviar, Sånglekar & Tigerjakt
Tobias Linderoth
Hilding Rosenberg - Johannes Uppenbarelse
Christian Wilhelmsson
E-Type - Made in Sweden
Johan Elmander
Rebecka Törnqvist - Good Thing
Zlatan Ibrahimovic
Timbuktu - Alla vill till himmelen men ingen vill dö
lördag 8 september 2007
En låt om fåglar
Townes Van Zandt talar i telefon, troligtvis med hans manager eller någon form av skivbolagssnubbe. Han presenterar sin nya låtidé:
Townes: It's gonna be nothing in it but names of birds. It's gonna start off with bluebird and then something else; another bird, another bird, another bird, another bird, another bird, another bird, verse, maybe a bridge, then another verse and a bridge...nothing but birds! And the last chorus I think will be in Latin.
Manager: What's it going to be about?
Townes: Birds.
Townes: It's gonna be nothing in it but names of birds. It's gonna start off with bluebird and then something else; another bird, another bird, another bird, another bird, another bird, another bird, verse, maybe a bridge, then another verse and a bridge...nothing but birds! And the last chorus I think will be in Latin.
Manager: What's it going to be about?
Townes: Birds.
Bara allt
Det är en lugn lördag och jag läser "Ge sig hän" av Pia Tafdrup.
Tänker inte försöka vara rolig idag. Bara människa.
En femtedel av löven på björken utanför fönstret är gula.
Tänker inte försöka vara rolig idag. Bara människa.
En femtedel av löven på björken utanför fönstret är gula.
fredag 7 september 2007
Min kväll går i moll
I tisdags skulle jag klippa mig. Men kvällen innan hittade jag den här (igen) på Ginza och tänkte att nu jävlar är det dags. Jag har väntat länge nog. Så jag avbokade min klipptid och beställde filmen för pengarna istället.
Jag är hellre en långhårig slusk med Townes Van Zandt i DVD-hyllan, än en kortklippt snygging utan Townes Van Zandt.
Nu ska jag gå till Christer och se filmen. För Christer förstår.
BMW-tönten
"Jag är en stor fet tönt som kör runt i min röda töntiga BMW och parkerar vart fan jag vill. Snart kommer min lättlurade nittonåriga flickvän ut ur sin pissiga lägenhet och sen ska vi åka hem till mig och se nedladdade actionfilmer på widescreen baby! Jag skrattar åt er jävla studenter! Fattiga sopor! HAHAHAHA! Jag kör över er med min mina röda BMW. Och om jag bara jobbar lite mer övertid, och tar några fler nattpass så kommer jag snart kunna köpa en M3:a och då jävlar ska ni se på grejer (om jag inte gör den där triblen på överarmen förstås - fan kan inte välja! Nej det blir kärran. Har redan sett ut den på blocket). M3, så jävla fett! Då blir det ännu fler brudar! JIHAA MOTHERFUCKERS! Basen i botten och BMW 4 LIFE!"
torsdag 6 september 2007
Professione: reporter
På tvåan om tio minuter. Om du ser den där du sitter, och jag ser den här. Då är det nästan som om vi ser den tillsammans.
Här spelade jag bollvägg tillsammans med kidsen under lunchrasten
En liten kille förklarade reglerna:
"Man får minus om man träffar klockan eller negerns huvud."
På lågstadiet
08:10. Jag står framför 25 främmande åttaåringar. En av dem håller upp handen. Det är alldeles tyst. Barnen är förväntansfulla - en ny vikarie!
"Du", säger flickan som håller upp handen, "Lisa är ledsen."
Hon pekar på en annan tjej som mycket riktigt sitter med ansiktet i händerna och gråter.
"Ja", säger jag, "jag ska prata med henne snart."
Jag talar om för klassen vem jag är. Så avspänt och roligt som det går. Försöker överrösta snyftandet. Sedan sätter jag klassen i arbete och går fram till Lisa.
Hennes mamma har lämnat av henne på skolan och nu ska hon bo hos sin pappa en vecka. Det vill hon inte. Han har ingen dator och hon kommer sakna sin mamma. Jag försöker trösta och muntra upp, men inget hjälper. Hon snyftar och snorar. Jag försöker med en beprövad metod och säger att även jag saknar min mamma ibland, men då brukar jag ringa henne. Det hjälper alltid. Det kan du väl också göra, säger jag, ringa din mamma?
"Nej det kan jag inte", säger Lisa mitt i en gråtattack, "för hon är hörselskadad."
Ridå.
"Du", säger flickan som håller upp handen, "Lisa är ledsen."
Hon pekar på en annan tjej som mycket riktigt sitter med ansiktet i händerna och gråter.
"Ja", säger jag, "jag ska prata med henne snart."
Jag talar om för klassen vem jag är. Så avspänt och roligt som det går. Försöker överrösta snyftandet. Sedan sätter jag klassen i arbete och går fram till Lisa.
Hennes mamma har lämnat av henne på skolan och nu ska hon bo hos sin pappa en vecka. Det vill hon inte. Han har ingen dator och hon kommer sakna sin mamma. Jag försöker trösta och muntra upp, men inget hjälper. Hon snyftar och snorar. Jag försöker med en beprövad metod och säger att även jag saknar min mamma ibland, men då brukar jag ringa henne. Det hjälper alltid. Det kan du väl också göra, säger jag, ringa din mamma?
"Nej det kan jag inte", säger Lisa mitt i en gråtattack, "för hon är hörselskadad."
Ridå.
onsdag 5 september 2007
Bee Kay
Vi har fått en ny indier i korridoren. Den förre, Vaiblahv, flyttade till en lägenhet med sin indiska fru. Vaiblahv var trevlig och pratsam. En gång undervisade han mig noggrant i det indiska kastsystemet. Och han bjöd ofta på indiskt godis. Jättegott. Jag saknar honom. Hoppas att den nye indiern är lika bra.
Den nye heter någonting på B. Något svåruttalat. Han sa att jag kunde kalla honom BK. Coolt med förkortningar på engelska.
Hittills verkar det lovande. Han är kort (borderline-dvärg) och väldigt glad. Jag gillar små människor, de är lättare att lita på. Och BK är riktigt liten, och indisk. Föreställ er att Apu och Smurfan skulle avla fram en unge. Så ser han ut.
Den nye heter någonting på B. Något svåruttalat. Han sa att jag kunde kalla honom BK. Coolt med förkortningar på engelska.
Hittills verkar det lovande. Han är kort (borderline-dvärg) och väldigt glad. Jag gillar små människor, de är lättare att lita på. Och BK är riktigt liten, och indisk. Föreställ er att Apu och Smurfan skulle avla fram en unge. Så ser han ut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)