Mer om LEGO

Kan inte riktigt släppa det här med lego. Efter lite spaning på internet har jag hittat en hel blogg tillägnat detta förbisedda byggnadsmaterial.

http://blogg.aftonbladet.se/14506/

Något har ju uppenbarligen gått snett här.

Kanske kan jag fråga honom om det här påstådda landet av lego som sägs finnas i Danmark. Det borde ju isåfall vara hans Mecka.

Nu sätter vi den här skiten på kartan!

Umeå

Min nya start på dagen

Idag gjorde jag det äntligen. Något jag borde ha gjort för längesen. Jag bytte startsida från Aftonbladet.se till DN.se. Det känns förbannat skönt. Som om jag blivit antastad och sedan tagit en dusch eller ett långt bad.
Det är bra nu.

Nyheten som fick mig att säga: stopp, inte mer! Var den om att Jessica Alba fått herpes.

Nu börjar ett nytt liv. Ett kulturellt, intellektuellt och sofistikerat liv. Ett liv utan Paris Hilton och Lindsay Lohan.

Låt oss möta detta liv tillsammans!

LEGO

Funderar på det här med lego. Hur tänkte dom egentligen? Det blev ju knappast någon succé. Jag menar man ser ju väldigt sällan något byggt av lego. Hus byggs ju oftast av trä eller tegel, bilar av plåt och metall, och vi människor är ju gjorda av skinn, kött och ben. Jag kan fortsätta hur länge som helst; slutsatsen är den samma: inget är gjort av lego.


Men sen får jag höra av brorsan som just kom hem från Danmark att det finns en hel stad av lego där nere. Verkar ju helt jävla galet. Jag tror han försöker lura mig, som när vi var små och han sa att rönnbär var goda.

Per - före operationen

Tack Per! Verkligen. Tack för att jag fick bo här. (Detta är inte sarkasm. Jag menar allt jag skriver på den här bloggen.) Du är en sann vän. Jag lovar att du får komma och hälsa på mig den dag jag skaffar en lägenhet i en stad folk besöker. Du får stanna hur länge du vill, använda mina handdukar, mina sängkläder och äta hur mycket ost och müsli du vill.
Mitt hem är ditt hem.

Nu ska jag duscha bort en dag av intorkad svett. Imorgon åker jag till Uppsala och hjälper brorsan att flytta en gammal hörnsoffa. Sedan dundrar vi norrut mot Kramfors. Det är ju cruising till helgen! (Fan! Där sprack löftet om en sarkasmfri blogg.)

Vi ses där!

En halv flaska vin

Jag är som bäst efter en halv flaska vin. Efter en halv flaska vin genomskådar jag livet. Då ser jag det som betyder något och blundar för oväsentligheter. Då ser jag ljuset i tunneln. Framtiden är fantastisk och jag är bäst.

Jag är som sämst efter en halv flaska vin. Efter en halv flaska vin saknar jag allt gott som passerat. Då drömmer jag tillbaka till en förgången tid. Då minns jag kärlek och glädje. Då minns jag flaskor jag delat med folk som försvunnit.

Efter en halv flaska vin har man två val: att ge upp eller fortsätta.

"Äh men fan vad folk det var här!"

Utbrister mannen bakom mig i rulltrappan ned till Systembolaget. På tvättäkta söderdialekt. Hur kunde han vänta sig något annat klockan tre en torsdag i Högdalen; klart det är tryck på bolaget.
Själv tar jag en nummerlapp och väljer ut en vinflaska jag vill ha i glasskåpen. Jag gillar att köpa sprit över disk. Känns precis som i utlandet. Och allt är ju mycket bättre i utlandet, det vet ju alla. Oavsett vart, bara det är i utlandet.

Det är otroligt varmt och fuktigt ute, trots att det är mulet. Jag har hela dagen gått och väntat på att få säga frasen: "det är nog åska i luften", till någon. Nu skriver jag det istället. Det är nackdelen med att vara ensam; det finns ingen att utbyta plattityder med.

I köket

Här tillbringar jag min dag. Sitter och trollar med tangenterna. Jag jobbar med ett projekt som går under arbetsnamnet 'Balkong'. Handlar om en ung man som inte vill jobba, är duktig på det mesta och ogillar folk. Som krydda på moset är han besatt av just balkonger.

Ska bli intressant att se vilket håll detta utvecklas.

Vänskap år 2007

Här sitter vi och letar som galningar efter gamla klasskompisar på Facebook. När vi hittat någon skrattar vi högt och säger: aldrig att jag skulle adda dig. Aldrig!

Jag åker till Stockholm främst för de intressanta samtalen

Tant 1: Jag tycker Benny Anderssons Orkester är helt fantastiska.
Tant 2: Ja verkligen.
Tant 1: Mmm.
Tant 2: Jah.
Fyra minuter senare.
Tant 1: Jag hoppas inte det regnar imorgon för då ska jag ha gäster.
Tant 2: Nej.
Tant 1: Verkligen inte.
Tant 2: Mmm.

Fru Svensson

Jag är inte helt säker, men jag tror att jag såg Suzanne Reuter på Skånegatan. Hon var sjukligt solbränd och hade glasögon med genomskinliga plastbågar. Hon gick snabbt och målmedvetet med blicken fäst på något längre fram. Som om hon försökte undvika andras stirrande ögon. Men jag kollade ändå.
Annars hände inte så mycket.

Ett inlägg om vädret!? Nu får han väl ändå ge sig

Jag som hade tänkt tillbringa en dag ute i solen nu när allt inomhusarbete var klart. Kanske ta en promenad på Djurgården eller åka ut till skärgården eller vad nu stockholmarne gör när det är fint väder. Tji fick jag. Det regnar katter och hundar och de dundrar i glasen av åskan. Tufft. Jag gillar det. Inte som Peter, som var rädd för åskan. Undra vad han gör nu? Sitter i fosterställning i badkaret och biter ner tänderna i en tvål för att inte skaka.

Det är bra fint att sitta inne också, och läsa Ivar Lo-Johansson och lyssna på The Waterboys.

(Fan! Det var ju såna här menlösa inlägg jag ville komma ifrån i min nya blogg. Måste skärpa mig.)

Missa inte Park Hotells dubbel-EP "The Guest Who Stayed Forever"

Igårkväll började jag känna en kall vind blåsa genom lägenheten. Per var kort i tonen, gav mig elaka blickar och åt ensam i köket medan jag satt på balkongen.
Klart jag förstår vad det handlar om. Han vill ha mig härifrån.

Okej Per, vi säger så här: femhundra spänn på mitt konto innan klockan tre och jag är borta när du kommer hem från jobbet eller vad det nu är du gör på dagarna. Deal? Släng in tvåhundra till och jag städar efter mig.

Tro inte att jag vill vara här heller, men det är inte gratis att åka hem. Dessutom är det slut på smör.

TV-tombola

Att slå igång teven här är ett jäkla krångel.
Där jag växte upp fanns det bara två dosor: en till teven och en till videon. Och det var lätt att se skillnad mellan dem. Videodosan var smal och svart. Tevedosan var bred och klumpig, hade knapp 1, 2 och 4 bortsuddade, och batterierna hölls fast med el-tejp.

Det var så mycket lättare förr i tiden.

Jag skulle lika gärna kunna vara i Spanien

Jag sitter på balkongen i bara boxerna och läser en pocketbok jag köpte på Kulturhuset. Det är varmt och jag är rädd att limmet i bokryggen ska smälta och att sidorna ska lossna. Det gillar jag inte. Jag lägger ifrån mig boken, i skuggan.
Jag tänker på Astrid Lindgren. Vilken fantastisk människa hon var. 1995 tog hon tag i hängslerna på en skinnskalle och sa till honom att sluta "skinheadsa".
För att inte tala om alla de där böckerna hon skrev.
Jag dricker vatten. Det har blivit varmt av solen. Jag låter det rinna ut ur munnen, ned på bröstet där det finner sin väg genom håret ned till naveln. Där bildas en liten damm. Jag släpper på mer vatten och dammen svämmar över. Mina boxer blir blöta. Det ser ut som en flod på min mage. En uttorkad flod.

"Nämen! Var den där?"

Man vet att man är hemma hos en gammal Kramforsbo när man hittar en halvliter hembränt bland tomglasen.

Astrid, here I come!

Äntligen har jag råd att gå på Astrid Lindgren-utställningen på Kulturhuset. Per har nämligen gett mig sin pant. "Gör vad du vill med pengarna." Sa han. Det tänker jag göra också.

Jag hatar att bli fotad tidigt på morgonen innan man hunnit fixa till sig

Ur led är tiden

Jag har prostituerat mig på internet. Jag har sålt min själ till cyberjävulen. Lyssna bara:
Inte nog med att jag har en blogg. Jag har även en sida på Facebook och en på MySpace. Jag vet inte vad som håller på att hända. Har aldrig sysslat på med sånt här förut. Tvärtom, jag har alltid varit emot LunarStorm, Nightlife och andra communities för patetiska lycksökande särskrivare utan riktiga kompisar.

Nu är jag en av dom.

Tro inte att jag inte mår dåligt.

Maten är klar!

Jag dansar i köket till tonerna av Slagsmålsklubben. Det är uppskattningsvis 40 grader härinne. Det här med gasspis är ju helt vansinnigt. Jag förstår inte riktigt hur den fungerar. Men jag gillar lukten. Känns som när vi var ute på bilsemester i Ungern eller något annat östland, och kokade potatis med salta biten framför det orangea tältet.